Mer samverkan kan lösa vattenbristen

I veckan möts det svenska politiska och ekonomiska etablissemanget på Gotland. En fråga som kommer att överskugga händelsen, men som ändå inte kommer att vara den mest debatterade, är vattenbristen. Trots att många av landets kommuner står inför en akut bristsituation och mängder av larmreportage i media är det förbluffande tyst i den nationella politiska debatten.

I det tysta görs idag stora ansträngningar i landets kommuner bland förtroendevalda och tjänstemän för att hantera den uppkomna situationen. Det fattas stora beslut om investeringar och åtgärder för att uppmuntra till ökad sparsamhet med dricksvatten. Men nationellt är debatten tystare.

De förslag som regeringen lade fram i juni är naturligtvis ett bra första steg. Men det kommer att krävas mer, både av politik och av näringsliv, för att lösa situationen.

En viktig utgångspunkt är att det finns ingen ’quick fix’, vilket kanske också förklarar partiernas relativa ointresse för frågan. Det går inte att utfärda ett vallöfte om mer grundvatten, utan åtgärderna blir mer långsiktiga och strukturella, och därför kanske mindre intressanta på tidningarnas debattsidor.

Men passiviteten riskerar att bli dyrbar. Vi står nu inför en situation där politiken inte kan avgöra investeringstakten, utan att den avgörs av verkligheten. Eftersatt underhåll av VA-nät och otillräckliga investeringar i vattentäkter kan snabbt behöva åtgärdas. Det är ingen hemlighet att vi står inför en situation där VA-taxorna kommer att behöva höjas dramatiskt på många håll i landet.

Men en snabb ökning av investeringarna för också med sig risker i form av förhastade beslut och undermåliga utredningar. Risken är uppenbar att sådana investeringar bidrar till att lösa situationen för stunden, men utan att åstadkomma långsiktiga lösningar.

Som leverantörer till kommunala VA-huvudmän, både av teknik och av kunskap, ser vi ofta exempel på hur snabba upphandlingar leder till lösningar som är långtifrån optimala. Ibland ser vi också en rädsla bland huvudmän för att samarbeta med privata aktörer.

Ändå är det just vad som krävs. Ska vi klara att komma upp med de innovationer som kan anpassa samhället till en långvarig vattenbrist, så krävs det inte bara uppfinningsrikedom ifråga om teknik. Det krävs också samhällelig innovationsförmåga, där vi också anpassar stadsbyggnad, samhällsliv och privatkonsumtion efter en annan verklighet.

Teknik, hur avancerat det än är, är ändå lätt jämfört med att åstadkomma varaktiga beteendeförändringar. Ska vi klara den omställningen, så krävs ett nytt handslag mellan många aktörer – landets kommuner och deras VA-bolag, konsulter, teknikleverantörer och, inte minst, politiken på nationell nivå. Det krävs att vi förmår bryta upp stuprör, inom kommuner, mellan myndigheter och mellan offentlig och privat verksamhet. Det skulle kunna ske genom ett regelbundet samverkansforum där kommuner, myndigheter och leverantörer gemensamt diskuterar kreativa lösningar på ett mycket komplext problem.

Målet får inte bara vara att klara sommaren 2017, för det kommer vi att göra. Det måste vara att skapa ett hållbart samhälle, med tekniska och sociala lösningar, som gör att vi är rustade för långvariga perioder av vattenbrist i klimatförändringens tecken. Från branschens sida är vi beredda att delta. Frågan är nu vad man vill från politiken.

För ytterligare information, kontakta Linnéa Ahlén, Generalsekreterare, på tel. 08-782 08 03 eller Paul Molin, Ordförande, på tel. 040-691 45 06.